KERBEROS

Sedan det i grannlandet Sverige uppdagats, att de därstädesvarande tamdjuren, kossor, grisar och får, har en obehaglig benägenhet att fisa, dymedelst utsläppande växthusgaser, har Mosebacke Jordbruksverk (MJV) gjort en inventering av härstädesvarande dito tamdjur.

Det visade sig, mycket riktigt, att även de mosebaskiska tamdjuren tid efter annan släpper väder. Detta på grund av en ensidigt vegetarisk kost. Beslutades därför, enhälligt i Folkrepubliken Mosebackes Duma, att bemälda tamdjur framdeles endast må utfordras med en konstiperande diet.

I akt och mening att undvika andra klimatförändrande utsläpp, beslöt också Duman att det hädanefter inte skall vara tillåtet att inom folkrepubliken konsumera blomkål, ärtsoppa och bruna bönor.

Som jag numera äter medicin mot högt blodtryck kollade jag om den har några biverkningar. Jodå, det hade den. Flera stycken till och med; allt från dimsyn till slaganfall.

Den mest kuriösa biverkningen var dock att man kan drabbas av lågt blodtryck. Jaha, men är inte det själva poängen med att ta medicin mot högt dito?

Det var en svårt tårögd ordförande Fidel Pärlemo, 61, som, om lördagen den 14 juli, äntrade ordförandepodiet för att med rörelse hylla sin dotter, Fidelia, på den sistnämndas trettioårsdag. Ordf. Pärlemo höll därvid ett så hjärteknipande tal, att kardiologakuten å Mosebacke Dramatiska Lasarett tvingades hålla öppet till kl. 19:45.

Därefter intog ordf. ditos kära fru hustru, Imelda Pärlemo, 59, ordförandepodiet, och höll ett gripande tal, i vilket hon uppmuntrade folkrepublikens alla unga kvinnor att bli döttrar till statschefer. - Det blir så mycket lättare då att överrösta manspatriarkatet, avslutade hon sitt anförande. Som på en given signal jublade därvid den församlade folkmassan.

Till och med de ständigt licensierade bänknötarna Aviga Laban, Nådiga Luntan, Kalle Kanyl och Affe Tamin reste sig därvid och ställde sig mangrant som en - lätt vinglig - man upp, för att hylla fröken Fidelia.

Som fröken Fidelia för dagen råkade ha fått permis från sitt pansarskyttekompani, för tillfället förlagt till Katarina Kyrkbacke, valde hon att infinna sig i aulan till Mosebacke Revolutionära Högskola (MRH). Därstädes höll hon ett eldfängt tal för att uppelda de akademiska massorna. Avslutningen blev: - Kamrater! Betänk att kunskapen är det främsta framsteget i fortskridandet! Låt oss alltså ständigt sträva framåt, mot bättre vetande!

Fidelias moatjé, tillika tillkommande, den firade engelske brottaren Daniel Wrestling, innehavare av Mosebacke Muskelinstitut (MMi), valde att hålla sig i en diskret vrå av det offentliga rummet.

Slutligen drog sig ordförandefamiljen tillbaka till pizzerian i hörnet av Mosebacke Torg och Svartensgatan, för att därstädes salutera dottern Fidelia med en smaskig pizza eller två.

Under torsdagen avgjordes traditionsenligt Mosebacke-mästerskapen (MM) i högt blodtryck. Efter uttagningar och deltävlingar återstod blott tre finalister; Fetto Svullson från Hökens gata, Kröko Krökalainen från Höga Stigen samt Blosso Berglund från Svartensgatan.

Tävlingen hade, av praktiska skäl, flyttats till grannlandet Sverige - närmare bestämt till The Ringens Vårdcentral Arena. En månghövdad skara entusiastiska mosebasker hade bussats dit och formade hejaklackar ute på Götgatan.

Först ut på plan var Fetto, som i första heatet presterade imponerande 192/98. Publiken jublade och viftade med Fettos färger när resultatet tillkännagavs. Så var det Krökos tur. Denne, som varit på träningsläger på en fransk vingård, satte nytt personligt med sina 196/97. Resultatet möttes med applåder.

När Blosso trädde in på arenan bröt en veritabel orkan av jubel ut. Blosso var nämligen förhandstippad till segern och har tränat länge och väl, genom att konsumera ofantliga mängder av röda Prince och floder av Boddington. Dessutom har han ett stillasittande jobb och har konsekvent vägrat alla former av motion. Manschettens visare stannade följaktligen på 208/117. Personbästa! Europarekord!

Emellertid kom så andra heatet. Finalisterna fick ligga stilla på varsin avbytarbänk i tio minuter, för att undvika det välkända fenomenet "vitrockshypertoni", dvs att blodtrycket stiger pga den ovana situationen. Under MM handlar det dock om "snygg-sköterska-hypertoni", emedan det är den förtjusande distrikts- sköterskan fröken Nightingale som sköter manschetterna.

Följdriktigt landade Fetto i andra omgången på diskreta 170/50 och Kröko på blott 160/47. Otur där, Kröko. Som väntat blev det istället Blosso som tog hem segern med sina 180/100.

Det var en tårögd ordförande Fidel Pärlemo som omfamnade Blosso och förde hoom genom den jublande folkmassan till den väntande galavagnen. Därefter fördes Blosso i helikoptereskorterad hederskortege uppför Götgatan till den väntande prisutdelningen i Apoteket i Söderhallarna.

Ordförande Pärlemo höll ett gripande tal, flertalet barn sjöng Hypertonins Lov och översköljde Blosso med blommor. Därefter överlämnade apotekare Barbro själva priset, en ask med inte mindre än 30 tabletter "Enalapril Krka 5 mg".

Under utövande av vindsröjning har mycket grejs därstädes återfunnits. Härom nyligen en kopia av morsans och farsans protokoll vid deras "vigselförrättning" å svenska ambassaden i Paris, den 11 september 1950.

Kunde dom inte ha valt ett annat datum? Eller är det andra, mer senkomna, som borde ha valt ett annat datum?

Whatever! När jag några år senare tillverkades fanns det inga ondsinta typer som flög flygplan rakt in i höghus, eller ens mördade utrikesministrar. Dåförtiden gjorde man sånt på fritiden, om det ens skedde. Det verkar inte sannolikt.

I vilket fall blev jag lite förbluffad, och en smula nostalgisk, av att finna detta protokoll, underskrivet av förste ambassadsekreteraren Stig Rynell, som, av allt att döma, förrättade själva vigselakten.

Farsan är död sen två år, men i höst fyller morsan 87 och då ska jag nog visa henne protokollet.

Det är inte ofta man ägnar en hel kväll åt morsan. Men idag gjorde jag det. Jag åkte ut till hennes ställe strax efter 11:30-tiden och återvände hem vid pass 22:30. Tämligen på örat, för mamma bjuder gärna.

And then the place got soggy with nostalgia, för då började vi gaffla om våra minnen från förr i tiden. Say no more! 

Nåväl, senare om aftonen lyckades jag faktiskt ta mig hem. Men det var på vippen. Morsan bjuder, som sagt, gärna, och då inte bara på mat, utan också på vin.

Just nu är jag inte bara glad att jag lever, utan också att jag fortfarande har en dito kvar. And no thanks to mum!

Som av en märklig slump råkade Folkrepubliken Mosebackes traditionella maratonlopp sammanfalla med det som idag avstapelsprangs i grannlandet Sverige.

Till skillnad från i grannlandet, där en tvättäkta Zimbabwier vann loppet, avslöjades den förhandstippade mosebaskiska segraren som en bluff.

Efter det 452:a varvet runt Mosebacke Torg, började nämligen skokrämen, på grund av svettning, med anledning av den 28-gradiga värmen, rinna av fejan på Salvador Dahlberg, varvid han avslöjades som varande icke-afrikan.

Domaren, Rolle Freisler från Mosebacke Volksgericht, plockade genast fram sitt röda kort och förvisade Salvador från banan. Därtill väntar hr. Dahlberg ett åtal för "föregivande av falsk etnicitet".

Maran vanns istället av Karl-Rupert Mugabe, en från det riktiga afrika denaturerad mosebask. Eller hur det nu heter.

Från grannlandet Sverige meddelas att Povel Ramel har avlidit. En mycket tråkig händelse, enär han under lång tid varit en inspirationskälla till allehanda tokigheter och oväntade sätt att tolka verkligheten.

Ordförande Fidel Pärlemo har därför proklamerat landssorg i Folkrepubliken Mosebacke, till skillnad från de känslokalla svenskarna som tar avlidningen med en, som det verkar, klackspark.

Efter några år av trassel med det högra ögat, tog sistlidna optiker i på skarpen och anmodade mig, å det bestämdaste, att kontakta en av ögonläkarna på den lista som vidhängde remissen.

Jag ringde alltså upp den första läkaren på listan för att boka tid. Efter att ha förklarat besvären, som de förklarats för mig av optikern, sade hon bestämt; - Nej! Det där är en akut sak och då måste du vända dig till akutsjukvården.

Hon föreslog några och till slut hamnade jag på Cityakuten, inte långt från Hötorget. 260 spänn och 35 minuter senare fick jag träffa en specialist på ögonåkommor. Han undersökte mig noga, vari ingick att droppa något i ögonen som vidgade pupillerna till skräckfilmsstorlek. Till slut hittade han någon sorts svullnad vid "gula fläcken" (Makula, alltså) och sa att han skulle skicka mina papper vidare till högre instanser inom sjukvården.

Idag var jag således på SöS för att bli undersökt av doktor Henrik Dahlgren. En, vad jag förstår, mycket kompetent man som undersökte mig noga, vari ingick att droppa något i ögonen som vidgade pupillerna till skräckfilms-storlek. Till slut hittade han någon sorts svullnad vid "gula fläcken".

Jaha, men vadårå, den första läkaren hittade ju samma sak! Okej, att doktor Dahlgren var mer utförlig och noggrann i sin undersökning, till priset av ytterligare 260 spänn, men besvären i ögat var ju ändå desamma.

Efter undersdökningen sa dr. Dahlgren precis detsamma som läkaren på Cityakuten sa, nämligen att jag lider av åldersbetingad makuladegeneration.

Det visste jag redan, för det kunde jag ju "se". Han var också vänligt rakt på sak och sa att det inte finns någon bot för detta, utan det får man leva med. Jag frågade då om det finns något sätt att hindra åkomman från att bli sämre. Men då svarade han att: - Nja, sämre än som det är kan det inte bli.

Sedär, ett rakt svar. Jaja, jag räknar mig till stoikerna inom filosofin, så jag tänkte genast på den gamla devisen  "Feras, non culpes, quod mutari non potest" (dvs: Vad ej kan ändras må man bära utan knot)

Vad annat kan man göra när livet överfaller en?

Sedan det kommit oroväckande rapporter om kamphundarnas i grannlandet Sverige framfart, har Mosebacke Hundmyndighet (MOHU) låtit genomföra en inventering av hundbeståndet härstädes. Den enda kamphund man kunde finna var fru von Schmeckenwassers dvärgtax Bertil, som visade sig inneha svart bälte i karate. Detta efter avlagd examen i arméns hundskola vid Höga Stigen. - Vi tycker dock inte att han utgör något hot, eftersom han avlade examen redan 1952 och nu är lite till åren kommen, säger schäfern för hundskolan Kennet Kaennel.

Medborgarna kan således andas ut.

Under utövning av frilansande makuladegeneration begav jag mig till optikern för att skaffa mig ett par tockna däringa progressiva glasögon, i akt och mening att bli både kort- och långsint...öh... -synt, menar jag. Hittills har jag tydligen haft regressiva glasögon, sådana där som bara blickar bakåt.

Alltnog. Optikern gjorde sitt och begåvade mig med en remiss, samt en lista på ögonläkare i området. Jag ringde den första på listan och fick då veta att mitt tillstånd var akut, och att hon inte tog emot akuta patienter. Istället rekommenderade hon mig att besöka någon akutklinik, t.ex. Cityakuten. Jag blev lite nojad av beskedet och ångade iväg till sagda Cityakut, där jag efter 35 minuter fick träffa en ögonspecialist.

Det första han gjorde var att fråga om vi inte hade setts förut. - Ja, det kan nog ha varit vid studentspexet på Karolinska Institutet i mitten av 1970-talet, svarade jag. Detta eftersom jag hade kompisar som pluggade där då och deltog i detsamma, ävensom fotodokumenterade det hela. Men, nej, det var nog inte där vi hade setts.

Undersökningen avstapelgick, komplett med droppande av mystiska droppar i ögonen som vidgade pupillerna. Sedan skådade han mig rakt in i "själens speglar", som ju ögon brukar kallas av poeter. Hur mycket speglad själ han såg vet jag inte, men efter många om och men, och starkt ljus rakt in i ögonen, tyckte han sig ha hittat en liten svullnad på makula (gula fläcken) i det ena ögat. Sedan berättade han att han skulle skicka mina papper till S:t Eriks sjukhus, varifrån det skulle komma en kallelse till ögonröntgen.

När jag lämnade stället var det starkt solljus ute, vilket inte var så lyckat eftersom ögonen bara bestod av vidöppna pupiller. Ungefär som hos ondsinta typer i gamla skräckfilmer. Som varande gammal filmvetare, ävensom f.d. amatörfilmare, vet jag att stor bländaröppning och stark ljus ger dålig skärpa. Så även i praktiken! Det var knappt att jag lyckades stappla ner i tunnelbanan vid Hötorget. Och effekten satt i under flera timmar.

Härom dagen var jag och hämtade mina nya glasögon hos optikern. En intressant upplevelse. De fungerade inte alls på jobbet, där jag ömsom läser tidning på armlängds avstånd, ömsom glanar i en dataskärm på lite längre avstånd.

Däremot fungerar de nya brillorna alldeles utmärkt hemma vid TV:n. Jag ser klart och tydligt tv-bilden och sänker jag blicken så ser jag lika klart och tydligt knapparna på fjärrkontrollen som jag håller i handen. Förr var jag tvungen att byta glasögon däremellan, vilket var rätt bökigt.

Så nu har en skumögd gubbe äntligen ett par tv-glasögon för 3373 spänn. Hurra! Synd bara att jag så sällan tittar på TV.

I en lågmäld proklamation från grannlandet Sverige meddelas det, att kung Sune äntligen har funnit ett nytt arbete. Detta efter att ha gått arbetslös sedan sistlidna anemiska statskupp. Det nya jobbet blir som seniorkonsult hos "Nisses Vulk- och PR-byrå" på Götgatan. Sune kommer främst att vara verksam inom hotellobbyn.

I min egenskap av kapitalistisk utsugare, rentav snyltare på folkets arbete, fick jag idag besked från banken om vad mitt aktieinnehav gav för utdelning.

Det är gräsligt! Jag har skinnat de arbetande massorna på 350 spänn! Efter skatt blev nettot 245 spänn, pengar som jag nu kommer att investera i mer givande verksamheter, som droger, vapen, illegal sprit och prostitution. Man måste ju se till att kapitalet förräntar sig.

Eller nåt. Jesus, alltså, vad är det här för mög! Jag trodde jag skulle bli rik på att skinnflå prollarna. Och vad fan händer? 250 spänn netto! Det är ju löjligt!

Från grannlandet Sverige kommer det larmrapporter om hur s.k. transfetter har kommit att bli ett hot mot den gemensamma folkhälsan.

Därför har Folkrepubliken Mosebackes Hälsomyndigheter Incorporated (FMHI) låtit undersöka hur det inom landets gränser står till med den saken.

Mosebacke Bureau of Investigation (MBI) utförde undersökningen åt FMHI genom att göra tillslag hos utvalda medborgare, dvs samtliga, för att utröna nyttjandet av nämnda transfetter.

Alla fick därvid godkänt, utom en. Denne visade sig vara Folkrepublikens ende licensierade transvestit, den korpulente Herman Frodit, under vars hud mycken transfett återfanns.

Emellertid löste sig problemet sedan Herman gått med på att gå med i Viktväktarna.

Enär Folkrepubliken Mosebackes duma, tillika dess ordförande, Fidel Pärlemo, har tagit intryck ifrån grannlandet Sverige, med dess nya regim, har en diskussion i den förstnämnda uppstått, vad beträffar ersättningsnivåerna i folkrepublikens socialförsäkringssystem (Puh! Vilket långt ord, det där sista.)

Till skillnad från den påstått beslutssnabba nya svenska regimen, är den mosebaskiska duman betydligt raskare när det gäller beslut. Beslöts alltså att sjukskrivna och arbetslösa i Folkrepubliken Mosebacke hädanefter skall, efter förmåga, betala in till statskassan densamma summa, per månad, som de, pga sjukdom eller arbetslöshet, inte betalar in i skatt.

- Är det så att man inte bidrar till det gemensammas bästa, så måste man ju kompensera för det, säger ständige ordförande Fidel Pärlemo i en medelsvår ukas.

I en kort ukas från den pågående partikongressen i pizzerian vid hörnet av Svartensgatan och Mosebacke Torg, meddelas att ständige ordförande Fidel Pärlemo efterträder sig själv som partiledare. Nationen kan andas ut.

Traditionsenligt firades, den 8 mars, Folkrepubliken Mosebackes Nationella Mansdag, den dag då männen går man ur huse för att manifestera sin förträfflighet. En urgammal sedvänja som den mosebaskiska duman härom året hittade på.

Uppslutningen å Mosebacke Torg var imponerande när folkrepublikens ständige ordförande, Fidel Pärlemo, höll sitt årliga tal till den manliga menigheten. - Och kom det ihåg, pöjkar, att det en gång i tiden fanns riktigt manliga publikationer som Piff, Paff och Raff, avslutade han sitt anförande.

Därefter paraderade en bataljon ur det mosebaskiska försvaret runt torget, iförd manlighetens klassiska uniform, dvs boxershorts och solkiga nätundertröjor. Mosebacke Dramatiska Blåsorkester stämde därvid upp en gammal kär slagdänga och varenda Riktig Karl sjöng med i refrängen: "Sportnytt, sportnytt, gamle vän, när får jag se dig igen? När får jag tillbaks den sak, som ändrar kan-a-len?" Inte ett öga var torrt när det slutligen skyldrades ölburk framför ordförandepodiet.

Så var det dags att utse Årets Orne, varför monsieur Gay (innehavare av Monsieur Gays Hårsalong) intog podiet. Spänningen var olidlig när han läste upp de nominerades namn; George W. Bush, Margaret Thatcher, Sean Connery, Clint Eastwood och welterviktaren Victor Welt, den sistnämnde residerande å Fiskargatan 14.

Jublet visste inga gränser när vinnarkuvertet sprättades upp och det visade sig att Victor hade sopat planen med de andra. Det var en tårögd segrare som äntrade prispallen för att ta emot äran och gåvorna, de sistnämnda i form av ett flak mellis och en helårsprenumeration på kulturtidskriften Moore.

Sedan fylkades samtliga å Heinrich Hilmers konditori, där storbildsmojängen, i direktsändning, visade finalen i fornfransk fonetik för Nya Zeeländska rugbyspelare. Stämningen var på topp, mängder av ölburkar gick i graven och de anala klusilerna stod högt i tak.

Men så återkom slutligen vardagen, och man gick var och en hem till sig för att ta hand om barn, disk och tvätt, innan frugan kom hem från jobbet. - En fantastisk Mansdag, lät ordförande Pärlemo undslippa sig på väg till dagiset för att kvittera ut Fidel junior.

Man vill gärna tro att det är religioner och politiska övertygelser som förenar människor. Alldeles frånsett det där med nationell tillhörighet, hudfärg eller något annat mög.

Nej, det som faktiskt förenar alla människor, åtminstone dom som har skor, oavsett politik och religion, är skosnören. Man kan inte tro det, men så är det.

Det är jätteenkelt; kan man knyta skosnören, även om man kanske gör det på olika sätt, så kan man också knyta andra band.

Det finns alltid något vi har gemensamt.

Folkrepubliken Mosebackes traditionella pimpeltävling är nu, under pompa och ståt, avstapelgådd. Som brukligt skedde evenemanget på plaskdammens å Mosebacke Torg is, där man borrat upp flaskstora hål för att kyla spriten.

Årets, liksom förra årets, deltagare, var Aviga Laban, Nådiga Luntan, Kalle Kanyl och Affe Tamin, samtliga från Mosebacke Licensierade Ledighetskommitté (MLL). Det var alltså en rutinerad skara ringrävar som tog plats på tävlingsstolarna, allt under publikens jubel och till tonerna av Mosebacke Dramatiska Blåsorkesters paradmarsch "Tår på tand". Dessutom med glada tillrop från ordförande Fidel Pärlemo på partiledarläktaren.

Domare var som vanligt Rolle Freisler från Mosebacke Volksgericht. Redan i början av första perioden kom dramatiken smygande. Aviga Laban var och trevade i kassen, varpå domaren blåste av. Medhavd sprit är ju inte tillåten. Det blev alltså två minuter för interference. Under power-playen tog Affe Tamin ledningen med två bottoms-up och en avbiten. Nådiga Luntan och Kalle Kanyl fick nöja sig med två bottoms-up var.

När Aviga Laban kom ut på isen igen började spelet komma upp i varv. Likaså de tävlande. Hr. Laban försökte hämta in de andras försprång genom att halsa. Men när han tog flaskan från munnen hade prillan fastnat i kapsylgängorna och det talades om doping. Ett sus gick genom publiken men domaren lät spelet fortsätta. Vid pausen ledde Affe Tamin med fem bottoms-up och en avbiten, följd av Nådiga Luntan och Kalle Kanyl med fyra bottoms-up och en avbiten vardera. Aviga Laban var på efterkälken med sina tre bottoms-up och en halsning.

Andra perioden blev uppsluppen. Såväl spelet som spelarna böljade fram och tillbaka. Stundtals hettade det till när alla fyra var och bökade i kassen. Men som det handlade om den officiella tävlings- systemkassen blev det inga avblåsningar. Dock förekom några avbrott för red-eye-offside, sedan tävlingsläkaren skärskådat spelarnas ögon.

Vid ett tillfälle tappade Kalle Kanyl sitt glas, ett nedsläpp som ledde till icing. Eller åtminstone till ice. Men materialförvaltaren Matte Ryall var genast framme med ett nytt. Vid periodens slut ledde Affe Tamin med två helrör, tätt följd av Aviga Laban som avancerat till ett och två tredjedels dito, och så de förbidruckna Nådiga Luntan och Kalle Kanyl som stannat på varsitt helrör.

Tredje perioden inleddes på känt basketmanér, dvs med uppkast. Det var Aviga Laban som mådde illa och tog time-out för att vomera. Därpå fick Kalle Kanyl två minuter för cross-checking sedan det konstaterats att hans ögon gick i kors. Nådiga Luntan renderades två minuter för spel med hög klubba efter att ha viftat med flaskan så att det stänkte på publiken. Och Affe Tamin fick samma straff för foul play när det uppdagades att han förorenat sina benkläder.

När Rolle Freisler blåste för full tid visade det sig att samtliga spelare hade landat tre helrör per man. Därför skrinnade han genast till domarbåset för konsultation. Spänningen var olidlig, publiken darrade; Skulle det bli förlängning med sudden-death? Eftersom det sistnämnda, med tanke på konsumtionen, låg obehagligt nära till hands, utsågs alla fyra till vinnare och fördes i hederskortege genom folkmassans jubel till Mosebacke Lugubra Lasaretts akutintag.

På presskonferensen efteråt sade en mycket entusiastisk ordförande Pärlemo; - Det var en fantastisk match! Tre spännande perioder med fyra spännande periodare!

Arbetslösheten i Folkrepubliken Mosebacke har nått rekordlåga siffror, närmare bestämt noll, meddelas det från härvarande arbetsmarknadsdepartement. - Det finns alltså inte längre några arbetslösa i vårt land, säger en påtagligt rörd ordförande Fidel Pärlemo.

Denna otroliga siffra nåddes sedan man, under högtidliga former, i förmiddags utvisade den siste arbetslöse till grannlandet Sverige. Ordförande Pärlemo höll ett gripande tal, skakade länge och väl hand med den arbetslöse, kysste honom på kinderna och överlämnade en blomsterkvast, varefter utvisningen verkställdes.

- Äntligen fritt! utropade MosebackeDemokraternas taltratt, Sven-Erik Goebbels, sedan han fått veta att den utvisade var av svensk härkomst och dessutom saknade giltigt turistvisum. Mosebacke Dramatiska Blåsorkester blev därvid förtretad, vände sig som en man, och någon enstaka kvinna, mot hr. Goebbels och klämde i med "I'll be glad when you're dead, you rascal you".