KERBEROS

Från grannlandet Sverige kommer det larmrapporter om hur s.k. transfetter har kommit att bli ett hot mot den gemensamma folkhälsan.

Därför har Folkrepubliken Mosebackes Hälsomyndigheter Incorporated (FMHI) låtit undersöka hur det inom landets gränser står till med den saken.

Mosebacke Bureau of Investigation (MBI) utförde undersökningen åt FMHI genom att göra tillslag hos utvalda medborgare, dvs samtliga, för att utröna nyttjandet av nämnda transfetter.

Alla fick därvid godkänt, utom en. Denne visade sig vara Folkrepublikens ende licensierade transvestit, den korpulente Herman Frodit, under vars hud mycken transfett återfanns.

Emellertid löste sig problemet sedan Herman gått med på att gå med i Viktväktarna.

Enär Folkrepubliken Mosebackes duma, tillika dess ordförande, Fidel Pärlemo, har tagit intryck ifrån grannlandet Sverige, med dess nya regim, har en diskussion i den förstnämnda uppstått, vad beträffar ersättningsnivåerna i folkrepublikens socialförsäkringssystem (Puh! Vilket långt ord, det där sista.)

Till skillnad från den påstått beslutssnabba nya svenska regimen, är den mosebaskiska duman betydligt raskare när det gäller beslut. Beslöts alltså att sjukskrivna och arbetslösa i Folkrepubliken Mosebacke hädanefter skall, efter förmåga, betala in till statskassan densamma summa, per månad, som de, pga sjukdom eller arbetslöshet, inte betalar in i skatt.

- Är det så att man inte bidrar till det gemensammas bästa, så måste man ju kompensera för det, säger ständige ordförande Fidel Pärlemo i en medelsvår ukas.

I en kort ukas från den pågående partikongressen i pizzerian vid hörnet av Svartensgatan och Mosebacke Torg, meddelas att ständige ordförande Fidel Pärlemo efterträder sig själv som partiledare. Nationen kan andas ut.

Traditionsenligt firades, den 8 mars, Folkrepubliken Mosebackes Nationella Mansdag, den dag då männen går man ur huse för att manifestera sin förträfflighet. En urgammal sedvänja som den mosebaskiska duman härom året hittade på.

Uppslutningen å Mosebacke Torg var imponerande när folkrepublikens ständige ordförande, Fidel Pärlemo, höll sitt årliga tal till den manliga menigheten. - Och kom det ihåg, pöjkar, att det en gång i tiden fanns riktigt manliga publikationer som Piff, Paff och Raff, avslutade han sitt anförande.

Därefter paraderade en bataljon ur det mosebaskiska försvaret runt torget, iförd manlighetens klassiska uniform, dvs boxershorts och solkiga nätundertröjor. Mosebacke Dramatiska Blåsorkester stämde därvid upp en gammal kär slagdänga och varenda Riktig Karl sjöng med i refrängen: "Sportnytt, sportnytt, gamle vän, när får jag se dig igen? När får jag tillbaks den sak, som ändrar kan-a-len?" Inte ett öga var torrt när det slutligen skyldrades ölburk framför ordförandepodiet.

Så var det dags att utse Årets Orne, varför monsieur Gay (innehavare av Monsieur Gays Hårsalong) intog podiet. Spänningen var olidlig när han läste upp de nominerades namn; George W. Bush, Margaret Thatcher, Sean Connery, Clint Eastwood och welterviktaren Victor Welt, den sistnämnde residerande å Fiskargatan 14.

Jublet visste inga gränser när vinnarkuvertet sprättades upp och det visade sig att Victor hade sopat planen med de andra. Det var en tårögd segrare som äntrade prispallen för att ta emot äran och gåvorna, de sistnämnda i form av ett flak mellis och en helårsprenumeration på kulturtidskriften Moore.

Sedan fylkades samtliga å Heinrich Hilmers konditori, där storbildsmojängen, i direktsändning, visade finalen i fornfransk fonetik för Nya Zeeländska rugbyspelare. Stämningen var på topp, mängder av ölburkar gick i graven och de anala klusilerna stod högt i tak.

Men så återkom slutligen vardagen, och man gick var och en hem till sig för att ta hand om barn, disk och tvätt, innan frugan kom hem från jobbet. - En fantastisk Mansdag, lät ordförande Pärlemo undslippa sig på väg till dagiset för att kvittera ut Fidel junior.

Man vill gärna tro att det är religioner och politiska övertygelser som förenar människor. Alldeles frånsett det där med nationell tillhörighet, hudfärg eller något annat mög.

Nej, det som faktiskt förenar alla människor, åtminstone dom som har skor, oavsett politik och religion, är skosnören. Man kan inte tro det, men så är det.

Det är jätteenkelt; kan man knyta skosnören, även om man kanske gör det på olika sätt, så kan man också knyta andra band.

Det finns alltid något vi har gemensamt.

Folkrepubliken Mosebackes traditionella pimpeltävling är nu, under pompa och ståt, avstapelgådd. Som brukligt skedde evenemanget på plaskdammens å Mosebacke Torg is, där man borrat upp flaskstora hål för att kyla spriten.

Årets, liksom förra årets, deltagare, var Aviga Laban, Nådiga Luntan, Kalle Kanyl och Affe Tamin, samtliga från Mosebacke Licensierade Ledighetskommitté (MLL). Det var alltså en rutinerad skara ringrävar som tog plats på tävlingsstolarna, allt under publikens jubel och till tonerna av Mosebacke Dramatiska Blåsorkesters paradmarsch "Tår på tand". Dessutom med glada tillrop från ordförande Fidel Pärlemo på partiledarläktaren.

Domare var som vanligt Rolle Freisler från Mosebacke Volksgericht. Redan i början av första perioden kom dramatiken smygande. Aviga Laban var och trevade i kassen, varpå domaren blåste av. Medhavd sprit är ju inte tillåten. Det blev alltså två minuter för interference. Under power-playen tog Affe Tamin ledningen med två bottoms-up och en avbiten. Nådiga Luntan och Kalle Kanyl fick nöja sig med två bottoms-up var.

När Aviga Laban kom ut på isen igen började spelet komma upp i varv. Likaså de tävlande. Hr. Laban försökte hämta in de andras försprång genom att halsa. Men när han tog flaskan från munnen hade prillan fastnat i kapsylgängorna och det talades om doping. Ett sus gick genom publiken men domaren lät spelet fortsätta. Vid pausen ledde Affe Tamin med fem bottoms-up och en avbiten, följd av Nådiga Luntan och Kalle Kanyl med fyra bottoms-up och en avbiten vardera. Aviga Laban var på efterkälken med sina tre bottoms-up och en halsning.

Andra perioden blev uppsluppen. Såväl spelet som spelarna böljade fram och tillbaka. Stundtals hettade det till när alla fyra var och bökade i kassen. Men som det handlade om den officiella tävlings- systemkassen blev det inga avblåsningar. Dock förekom några avbrott för red-eye-offside, sedan tävlingsläkaren skärskådat spelarnas ögon.

Vid ett tillfälle tappade Kalle Kanyl sitt glas, ett nedsläpp som ledde till icing. Eller åtminstone till ice. Men materialförvaltaren Matte Ryall var genast framme med ett nytt. Vid periodens slut ledde Affe Tamin med två helrör, tätt följd av Aviga Laban som avancerat till ett och två tredjedels dito, och så de förbidruckna Nådiga Luntan och Kalle Kanyl som stannat på varsitt helrör.

Tredje perioden inleddes på känt basketmanér, dvs med uppkast. Det var Aviga Laban som mådde illa och tog time-out för att vomera. Därpå fick Kalle Kanyl två minuter för cross-checking sedan det konstaterats att hans ögon gick i kors. Nådiga Luntan renderades två minuter för spel med hög klubba efter att ha viftat med flaskan så att det stänkte på publiken. Och Affe Tamin fick samma straff för foul play när det uppdagades att han förorenat sina benkläder.

När Rolle Freisler blåste för full tid visade det sig att samtliga spelare hade landat tre helrör per man. Därför skrinnade han genast till domarbåset för konsultation. Spänningen var olidlig, publiken darrade; Skulle det bli förlängning med sudden-death? Eftersom det sistnämnda, med tanke på konsumtionen, låg obehagligt nära till hands, utsågs alla fyra till vinnare och fördes i hederskortege genom folkmassans jubel till Mosebacke Lugubra Lasaretts akutintag.

På presskonferensen efteråt sade en mycket entusiastisk ordförande Pärlemo; - Det var en fantastisk match! Tre spännande perioder med fyra spännande periodare!