Folkrepubliken Mosebackes nya budget presenterad
Finansminister Svetlana Borg (tillsammans med maken Göte tillverkare av sönerna Trelle, Älvs och Karls), presenterade härom nyligen Folkrepubliken Mosebackes nya budget.
Denne sistnämnde, som lystrar till namnet Sven-Erik, är framavlad och uppvuxen å en getfarm i Kashmir, där han studerat till springschas.
Sven-Eriks främsta uppgifter kommer att bli att, på ett miljövänligt och energisnålt sätt, förmedla skrivet material mellan olika delar av den Mosebaskiska statsapparaten. Som han genomgått högskolekursen "Budgetter A1", vid Mosebacke Revolutionära Universitet (MRU), förväntas han leverera materialet snarare än tugga i sig det.
Denne sistnämnde, som lystrar till namnet Sven-Erik, är framavlad och uppvuxen å en getfarm i Kashmir, där han studerat till springschas.
Sven-Eriks främsta uppgifter kommer att bli att, på ett miljövänligt och energisnålt sätt, förmedla skrivet material mellan olika delar av den Mosebaskiska statsapparaten. Som han genomgått högskolekursen "Budgetter A1", vid Mosebacke Revolutionära Universitet (MRU), förväntas han leverera materialet snarare än tugga i sig det.
Överflödig information
På den utgående sidan av automatspärrarna i Stockholms tunnelbana står det "Passera spärren gående". Vad är det för snille som har kommit på det?
Om man inte passerar spärrarna gående, hur gör man då; På händerna? Sidledes? Krypandes? Krålandes? Hoppandes? Cyklandes? Ålandes?
Kort och gott; Vad är det för jöns(ar) som har kommit på, att man ska använda kollektiva färdtrafik- inkomster till att köpa in överflödig information att klistra upp på offentliga platser? Är det inte en själv- klarhet att man passerar spärren gående?
Vad blir det väl inte härnäst; I botten av förpackningar med flytande viktualier kommer det att stå "Öppnas i andra änden".
Jamen, Jesus! Det kan vi ju redan! Liksom vi redan kunde gå igenom tunnelbanespärrar utan trassel innan detta mög dök upp. Vadan detta förakt för oss i populacen? Vi är inte en samling oblomoveriska abderiter, utan vi besitter faktiskt en rudimentär potträning som gör att vi hjälpligt klarar oss själva.
Även genom tunnelbanans spärrar!
Om man inte passerar spärrarna gående, hur gör man då; På händerna? Sidledes? Krypandes? Krålandes? Hoppandes? Cyklandes? Ålandes?
Kort och gott; Vad är det för jöns(ar) som har kommit på, att man ska använda kollektiva färdtrafik- inkomster till att köpa in överflödig information att klistra upp på offentliga platser? Är det inte en själv- klarhet att man passerar spärren gående?
Vad blir det väl inte härnäst; I botten av förpackningar med flytande viktualier kommer det att stå "Öppnas i andra änden".
Jamen, Jesus! Det kan vi ju redan! Liksom vi redan kunde gå igenom tunnelbanespärrar utan trassel innan detta mög dök upp. Vadan detta förakt för oss i populacen? Vi är inte en samling oblomoveriska abderiter, utan vi besitter faktiskt en rudimentär potträning som gör att vi hjälpligt klarar oss själva.
Även genom tunnelbanans spärrar!
Vem städar hos städaren?
Frågan är nonsensartad. Är man städare till yrket, så städar man vanligen själv eftersom man är professionell. Eller så hyr man tjänsten av någon annan om man av olika skäl inte kan eller vill städa hemma. Precis som alla andra, alltså.
I samma genre kan man fråga sig vem som putsar fönstren hos fönsterputsaren; vem som mokar rör hos rörmokaren; vem som sotar hos sotaren; vem som ser till barnen hos barnen; vem som opererar den sjuke kirurgen; och, varför inte, vem som doktorerar hos doktoranden?
Frågan "Vem städar hos städaren?" är alltså ett exempel på innehållslös rundgångsretorik, med det politiska syftet att misstänkliggöra en arbetsskapande åtgärd. Underförstått är också ett visst mått av förakt för yrket som städare, trots att det ständigt behöver utföras av yrkeskunniga människor.
Däremot är det, som någon påpekat, ganska udda att det bara är städtjänster som omfattas av subventionen. Förr fanns det ju ett s.k. ROT-avdrag man kunde göra om man ville renovera det gistna pörtet. Men i om- och nybyggnadsbranschen är det ju mest karlar som jobbar, har jag fått mig berättat, så möjligen kan denna nya subvention vara ägnad åt att underlätta för kvinnor att få jobb, eftersom städbranschen tycks vara dominerad av kvinnor.
Hur det nu kan vara med den saken; Mitt ursprungliga syfte var blott och bart att visa hur man med ett klatschigt ord kan omdirigera tanken från ett faktiskt sakförhållande till någon sorts svävande idébild av politisk natur.
Vill man vara rationell, så gäller det att kalla saker vid deras rätta namn. Denotationen rules!
I samma genre kan man fråga sig vem som putsar fönstren hos fönsterputsaren; vem som mokar rör hos rörmokaren; vem som sotar hos sotaren; vem som ser till barnen hos barnen; vem som opererar den sjuke kirurgen; och, varför inte, vem som doktorerar hos doktoranden?
Frågan "Vem städar hos städaren?" är alltså ett exempel på innehållslös rundgångsretorik, med det politiska syftet att misstänkliggöra en arbetsskapande åtgärd. Underförstått är också ett visst mått av förakt för yrket som städare, trots att det ständigt behöver utföras av yrkeskunniga människor.
Däremot är det, som någon påpekat, ganska udda att det bara är städtjänster som omfattas av subventionen. Förr fanns det ju ett s.k. ROT-avdrag man kunde göra om man ville renovera det gistna pörtet. Men i om- och nybyggnadsbranschen är det ju mest karlar som jobbar, har jag fått mig berättat, så möjligen kan denna nya subvention vara ägnad åt att underlätta för kvinnor att få jobb, eftersom städbranschen tycks vara dominerad av kvinnor.
Hur det nu kan vara med den saken; Mitt ursprungliga syfte var blott och bart att visa hur man med ett klatschigt ord kan omdirigera tanken från ett faktiskt sakförhållande till någon sorts svävande idébild av politisk natur.
Vill man vara rationell, så gäller det att kalla saker vid deras rätta namn. Denotationen rules!
