KERBEROS

Emedan det nu bara är några få veckor kvar till valet i Folkrepubliken Mosebacke, märkligt nog sammanfallande med ditot i grannlandet Sverige, avstapelgick härom dagen en partiledardebatt inför Mosevisionens kameror. I studion hade placerats en bekväm stol framför en spegel, där ordf. Raul Pärlemo skulle debattera med sig själv.

Enär det föreligger stora likheter mellan ordf. Pärlemos och hans spegelbilds åsikter, blev debatten dock förutsägbar. - Gester, mimik, klädsel och åsikter var i stort sett identiska, säger debattanalytikern Evert Demostenes-Cato.

Valresultatet hänger således på en skör tråd, men vanligtvis välunderrättade källor (dvs. J Edgar Jansson vid Mosebacke Bureau of Investigation, MBI) anser att det lutar åt en seger för ordf. Pärlemo.

Från grannlandet Sverige meddelas att den därstädes pågående valrörelsen nu har kommit in i en mer seriös fas. Nämligen genom ett förslag om servila ganymeder, s.k. Butlers, i kollektivtrafiken. Huruvida dessa kommer att servera rostbruna groggar och sauterade ankleverbröst mellan Slussen och Odenplan framgår inte, men toligen kommer de att i god jämställd anda buga och skrapa med foten för sina uppdragsgivare.

I Folkrepubliken Mosebackes kollektivtrafik finns redan en snarlik företeelse i form av städfirman RENT HUS. Vid påstigandet av spårvagnen på morgonen lämnar man helt enkelt sina lägenhetsnycklar till firmans raska gossar, och när man på kvällen kommer hem är bostaden fullständigt ren.

- Och glömmer någon att lämna nycklarna, så kan vi nog fixa låset ändå, säger Achilles Hälaren, vd för RENT HUS. Anställda i firman är de välkända mosebackeprofilerna, tillika raska gossarna, Aviga Laban, Nådiga Luntan, Kalle Kanyl och Affe Tamin.

J Edgar Jansson, chef för MBI (Mosebacke Bureau of Investigation), säger i en kommentar att firman verkligen gör rent hus. Ingenting blir kvar.

Såhär i valtider hör man ofta politiker betona vikten av kunskapens tyngd. I lördags erfor jag, på ett mer konkret sätt, sanningen i detta då ett hyllplan i en av mina bokhyllor plötsligt gav vika.

Det föll ned på planet under, som i sin tur gav vika och föll ned på planet under, som också gav vika och ... ja, ni förstår säkert vad som hände. Det blev en jädra pölsa av alltihop.

På söndagen var det dags att ta hand om eländet. Bokhyllan tömdes och haverikommissionen konsta-terade att Nationalencyklopedin orsakat den första hyllans fall. Mätningar gav vid handen att de tjugo volymerna tillsammans väger 46 kilo. Efter flera år av trogen tjänst orkade alltså hyllan inte längre utan gick in i väggen, trots förstärkningar med skruvar från sidorna.

Hyllan är nu skickad på KBT-terapi, även om sistlidna vecka kanske hade motiverat HBT-terapi. På lördagen firades ju Gay Folks Day.

Ett besök hos Wirströms Järn & Färg på Folkungagatan renderade mig nödvändiga utensilier för att för-stärka bokhyllan. 120 spänn fattigare tassades det hem och börjades reparera.

Det mättes och måttades, borrades och skruvades, och slutligen var det dags att skruva ihop allting på ett för framtiden tillförlitligt sätt. Bokhyllan brottades ned i parterr på vardagsrumsgolvet och hyllplanen sattes på plats.

När så fästskruvarna träddes in från sidorna visade det sig att de var för korta. De var 20 mm istället för de 25 mm som krävdes. Jag hade mätt fel!

Lägenheten fylldes omedelbart av ett stort och varierat utbud av kreativa invektiv, nyskapande svor-domar och diverse åkallanden av lägre makter. Det hela påminde om en samling arga humlor under en ostkupa.

Sensmoral: när politiker i valtider blabbar om kunskapens betydelse, kanske de i fortsättningen ville fokusera på kunskaper i vardagsteknik. Mina 25 år av teoretiskt trams vid Stockholms universitet var nämligen inte till ett dugg hjälp när jag skulle fixa bokhyllan!