KERBEROS

Det har nu officiellt eklaterats att ordf. Raul Pärlemos dotter, Eulalia Pärlemo, inom loppet av någon vecka kommer att ingå äktenskap med sin Danielle af Volket, grundare och innehavare av gymnastik- institutet Böjer & Bender. Den mosebaskiska skvallerpressen har sedan länge hackat Eulalia i hälarna och nogsamt granskat hennes flickvänner. Men nu är saken alltså ett faktum.

Ordf. Pärlemo sprudlar av entusiasm, men ser ett problem: - Jag är glad att min dotter äntligen har funnit kvinnan i sitt liv. Kanske blir det dock lite kärvt med tillväxten i familjen. Det är ju inte alldeles lätt för två kvinnor att på egen hand generera avkommor. Men jag misströstar inte, min son Sven-Philip och hans pojkvän ordnar nog den saken, säger ordf. Pärlemo. - Gud vad jag tycker pappsingen är jobbig ibland! Karl-Rupert och jag har inga som helst planer på barn, säger Sven-Philip i ett konträrt uttalande.

Som av en märklig slump råkar äktenskapsingåendet sammanfalla med grannlandet Sveriges kron- prinsessas, Victorias, dito. Ordf. Pärlemo förnekar dock allt samband: - Nej, det är rent slumpmässigt att det råkar inträffa på samma dag. Det svenska evenemanget är planerat sedan länge, medan Eulalia och Danielle bestämde sig i torsdags, säger han.

I vilket fall blir det stort ståhej i Folkrepubliken Mosebacke den 19 juni, då den lyckliga tilldragelsen äger rum. Efter överläggningar med den svenska legationen i Mosebacke, har man fått tillfälligt visum till Sverige så att vigseln kan ske i Katarina kyrka, den helgedom som ligger närmast den sekulariserade folkrepubliken.

Efter akten vidtar en kortege från kyrkan till korsningen Högbergsgatan/Östgötagatan, där visa och pass kontrolleras, varefter de unga tu färdas i galavagn runt Mosebacke Torg, för att sedan äntra Kanonbåten Sune (ordf. Pärlemos kanadensare) som för dem över plaskdammen på torget till den väntande bröllops- middagen å pizzerian vid hörnet mot Svartensgatan.

MBI (Mosebacke Bureau of Investigation) kommer hela tiden att hålla ett vakande öga över tilldragelsen så att inga extremistgrupper stör ceremonierna med ofina tillmälen.

Folkrepubliken Mosebackes Hälso-Institut, FMHI, har nyligen publicerat rykande färska forsknings- rön från tobaksfronten. De är från en långtgående studie av tobaksrökningens inverkan på samtliga folkrepublikens inneboende konsumenter av gasifierad tobak. Studien visar att det är alldeles riskfritt att inta densamma.

- Vi blev alldeles förbluffade eftersom vi hade förväntat oss andra resultat, säger docent Philip Morris, gästforskare från The Royal Institute of Tobacco Industries, RITI, i Birmingham (i England alltså, inte i Alabama, USA).

Han får medhåll av likaledes docenter Paul Mall och John Silver från detsamma institut. - Det visar sig att en cigarett enbart innehåller vegetariska produkter. Desslikes är den fiberrik, utan salt och med lågt GI-värde, säger Paul Mall och John Silver unisont.

I en parallell studie, utförd av den irländske professorn Nicholas ”Nick” O’Teen, vid The University of Shamrock, framgår det att tobaksrökare får mer motion än andra. – Efter några månaders fältstudier stod det klart att den del av pub-populationen som röker oftare var i rörelse. De satt inte bara där och jäste, utan gav sig tid efter annan ut i naturen [trottoaren, övers. anm.], där de, oavsett väderlek, sam- lades i små stim för att insupa de friska avgaserna från trafiken. De rörde sig alltså mer än de övriga i kontrollgruppen, vilket ju är bra för hälsan, framhåller professor O’Teen.

Folkrepubliken Mosebackes Duma, med ordf. Raul Pärlemo i spetsen, låter, i en relativt lågmäld ukas, meddela, att den förhåller sig milt skeptisk till rönen.

- Kort nytt hår! utbrast Folkrepubliken Mosebackes ständige ordf. Raul Pärlemo, när han på 2010 års första dag nyklippt steg ut från Monsieur Gays hårsalong på Svartensgatan.

I närområdet förhandenvarande mosebasker, rastandes sina hundar och barn, var måttligt imponerade av detta opåkallade politiska utspel från regimens främste företrädare.

Bäst som vi satt där på Känt Ställe vid Folkungagatan för att lösa torsdagens A-korsord i Allers, kom det plötsligt ett meddelande på mobilen till Jan-Ingvar. Det visste berätta att vår gemensamma kompis Stefan under dagen hade dött av sin lungcancer.

Stor förstämning lade sig därvid som en fuktig lovikkavante över sällskapet. Korsordet lades åt sidan. En skål till Stefans minne avdracks och en tyst minut avhölls.

Frånfället var inte alldeles oväntat. Stefan, som var en rak, rättfram och meddelsam person, stack inte på något sätt under stol med att han var allvarligt sjuk. Tvärtom höll han oss fortlöpande underrättade om hur han mådde, och varför.

På den tysta minuten följde en veritabel tsunami av prat, säkerligen omedvetet avsedd som en terapeutisk ”debriefing” bland kompisarna. Några av de närvarande hade känt Stefan ända sedan skoltiden och hade därför många anekdoter och episoder att berätta om honom.

Av dem framgick det att han levt ett rikt och varierat liv. Dessutom att han var en både bildad, beläst, erfaren, kunnig och musikalisk människa. Humorn och ordlekarna ej att förglömma. Men det visste ju vi som kände honom redan.

En speciell episod har fastnat i mitt minne. Det var när sjukdomen just hade satt klorna i honom, och han kom till Känt Ställe från apoteket. Han rafsade i en påse och höll sedan upp en liten medicinburk och sa: ”Den här lilla burken kostar 50.000 spänn. Men det behöver inte jag betala. Tack allihopa för att ni pyntar skatt!”

Eftersom Stefan jobbade som datakonsult skulle man kunna säga att han lever kvar i vårt såväl kollektiva som individuella encefala ROM-minne. Eller, som man säger på normal svenska: En sån polare som Stefan glömmer man aldrig!

Från grannlandet Sverige meddelas att därvarande partibidragsnämnd har beslutat om vad skatte-betalarna därstädes ska hålla därvarande partier under armarna med. Notan slutade på drygt 165 miljoner svenska kronor.

Märkligt nog visar det sig att de större partierna får merparten av stödet. (Se länk: Partistöd). Man hade kunnat tro att det i ett land som Sverige, där man säger sig måna om de svaga, skulle ha stöttat desamma med större bidrag till de små än till de stora.

Det gäller kanske i teorin, men uppenbarligen inte i praktiken. Här ser vi den politiska kapitalismen i sin prydno; ju större ett parti är, desto mer får det i bidrag. Kanske var det därför vissa ungdoms-förbund härom året fuskade med sina medlemssiffror.

Det verkar befängt. Ju större ett parti är, desto fler idéella proselyter har det som av ren övertygelse arbetar frivilligt för att främja sin ideologi. Och då behövs ju inte så stora bidrag. Vill man gärna tro.

Grannlandets inställning till partistöd tycks vara ”Största möjliga summa åt största möjliga parti”, en travesti på Jeremy Benthams tes från 1700-talet.

Folkrepubliken Mosebacke brottas dock inte med sådana etiska problem. Här är nämligen den sittande regimens, med ordf. Raul Pärlemo i spetsen, partikassa en och densamma med statsbudgeten.

- Det blir ju så mycket enklare så, låter ordf. Pärlemo i en lågmäld ukas förmäla.

Härförleden skrev Mosebackedemokraternas (MD) ledare, Jimmie Masseck, en debattartikel i MMN (Mosebacke Morning News) i vilken han utmålade svenskar som varande "det största hotet i vår tid mot Folkrepubliken Mosebacke".

Påståendet är visserligen sant, men den rabiata tonen i artikeln fick J Edgar Jansson, chef för MBI (Mosebacke Bureau of Investigation), att fatta misstankar. Han satte därför sina såväl mannar som kvinnar på att utreda Massecks bakgrund.

Mycket riktigt visade det sig att Masseck är av svensk härkomst. Han sattes därför i skyddshäkte som varande ett presumtivt hot mot Folkrepubliken. Så snart Mosebackes högsta domstol (MHD) återkommer från sin "konferens" på Mallorca, kommer ärendet att tas upp i densamma. Det lutar åt att Masseck kommer att utvisas till Sverige och beläggas med inreseförbud till Mosebacke.

- Jag är mycket lättad över att vi äntligen tycks bli av med denne svensk, säger ordf. Raul Pärlemo i en kommentar.

Under utövande av det traditionella torsdagslösandet av Allers A-korsord på Känt Ställe, anfäktades Magnus, lika plötsligt som oväntat, av någon form av hjärtåkomma. Mitt i en mening avbröt han sig och sa Oj! Aj! varefter han föll ihop. Stor kalabalik inträdde.

Känt Ställes ägare ringde genast 112 och skickade ut sin gosseson Erik – tillförordnad bartender – på Folkungagatan för att lotsa nödhjälpen rätt. Utkommen på gatan ser Erik en läkarbil komma åkande, uppenbarligen inte under utryckning. Han rusar då ut mitt i stritan och stoppar handgripligen densamma (läkarbilen alltså, inte stritan).

Bara någon minut efter att Magnus blivit dålig är således kompetent personal på plats och sätter in allt de har. De tillkallade förstärkning och höll sedan på i c:a 20 minuter, komplett med defibrillator och allsköns annan parafernalia, och sedan kom en ambulans och körde – under ivrigt tutande och med blinkande blåljus – iväg med honom och hans särbo till SöS. Därstädes både sövde och kylde man ned honom. Det är tydligen kutym att man gör så vid hjärtåkommor, har jag fått mig berättat.

Under helgen tinade man upp och väckte honom, och i dag (måndag 28/9) kom hans särbo till Känt Ställe och berättade att han ringt henne på morgonen. Visserligen rätt omtöcknad av allt han fått för att bli sövd, men ändock något på bättringsvägen.

Det återstår förstås en hel del återhämtning och rehabilitering. Och man får vara försiktig så att han inte blir upphetsad i onödan. Alltså är sådana gamla fina kulturtidskrifter som Piff, Raff och Cocktail uteslutna. I beaktande av hans bilistiska intresse, måste man också undanhålla honom vissa andra publikationer – till exempel ”Allt om SAAB”. I sammanhanget kan de ses som ”skadligt upp-hetsande”, som det förr i tiden hette i Biografbyråns riktlinjer.

Hur som helst; det var en skärrande upplevelse att bevittna det hastiga sjukdomsförloppet och be-handlandet därav. Åtminstone jag var på gränsen till att förorena mina benkläder. Men samtidigt var det en betryggande upplevelse att se hur den extremt kompetenta ambulanspersonalen gick till väga. Där var det rakt-på-sak och inget nonsens.

Vi chockade åskådare kan naturligtvis inte låta bli att fundera över hur det hade gått om han varit ensam hemma. Sensmoralen blir därför: Gå ofta ut och drick bira med polarna!

Enligt vanligtvis välunderrättade källor har grannlandet Sveriges ”grisflunsa” nu börjat knacka på Folkrepubliken Mosebackes dörr. Man befarar i grannlandet en gräslig pandemi, som hittills medfört fyra sjukdomsfall. Ett diskret antal för att vara en pandemi.

 Men Folkrepubliken Mosebackes HälsoInspektion, FMHI, låter sig inte lugnas av siffrorna från Sverige. – Det där tror vi inte på. Det är säkert en sex-sju stycken i Sverige som har blivit veritabla svin, samtliga på Helgeandsholmen, säger Adalbert Tryyne af Knorring, generaldirektör för FMHI.

 Något allmänt vaccinationsprogram i folkrepubliken är dock inte aktuellt. Ordf. Raul Pärlemo låter, i en medelsvår ukas, meddela, att eftersom sistlidna fågelinfluensa visade sig ha en tidningsanka som upphov, finns det ingen anledning att vaccinera sig mot dito svin.

Emellertid kommer vissa åtgärder att vidtas. Mosebacke Grenz-Polizei (MGP) stärker sin beredskap och kommer att se till att inga nynassar, s.k. kultingar, tar sig in i Mosebacke utan att först förses med trynskydd och klövgaloscher för att hindra smittspridningen.

- De riktiga svinen stoppas redan vid gränsposteringarna på Götgatan och Högbergsgatan, meddelar ordf. Pärlemo i en lugnande proklamation.

Folkrepubliken Mosebackes store ordförande, Raul Pärlemo, har, i likhet med regimen i grannlandet Sverige, beslutat att substantiellt subventionera härvarande bilindustri. Hädanefter kommer ordförande Pärlemo att konsekvent köpa sin lunch-Quattro Stagioni hos "Nisses mek & pizza" på Svartensgatan. Ordf. Pärlemo, som efter inspektion konstaterat att Nisse vet skillnaden mellan olivolja och motordito, uppmuntrar samtliga mosebasker att följa hans exempel.