Partistöd i grannlandet
Från grannlandet Sverige meddelas att därvarande partibidragsnämnd har beslutat om vad skatte-betalarna därstädes ska hålla därvarande partier under armarna med. Notan slutade på drygt 165 miljoner svenska kronor.
Märkligt nog visar det sig att de större partierna får merparten av stödet. (Se länk: Partistöd). Man hade kunnat tro att det i ett land som Sverige, där man säger sig måna om de svaga, skulle ha stöttat desamma med större bidrag till de små än till de stora.
Det gäller kanske i teorin, men uppenbarligen inte i praktiken. Här ser vi den politiska kapitalismen i sin prydno; ju större ett parti är, desto mer får det i bidrag. Kanske var det därför vissa ungdoms-förbund härom året fuskade med sina medlemssiffror.
Det verkar befängt. Ju större ett parti är, desto fler idéella proselyter har det som av ren övertygelse arbetar frivilligt för att främja sin ideologi. Och då behövs ju inte så stora bidrag. Vill man gärna tro.
Grannlandets inställning till partistöd tycks vara ”Största möjliga summa åt största möjliga parti”, en travesti på Jeremy Benthams tes från 1700-talet.
Folkrepubliken Mosebacke brottas dock inte med sådana etiska problem. Här är nämligen den sittande regimens, med ordf. Raul Pärlemo i spetsen, partikassa en och densamma med statsbudgeten.
- Det blir ju så mycket enklare så, låter ordf. Pärlemo i en lågmäld ukas förmäla.
