ÄDIG
På den tiden jag pluggade psykologi (det är 33 år sen!) hade jag nöjet att läsa en av de roligaste böcker jag någonsin stött på som kurslitteratur. Det var Eric Bernes "Games People Play" ("Så bär vi oss åt"). När den kom vet jag inte, men det bör ha varit långt innan jag började på universitetet.
Boken handlar om s.k Transaktionsanalys, vilket är en benämning på iakttagelser av hur vi människor samverkar med varann i vardagliga situationer. Utgångspunkten är Eric Bernes patienter som tillsammans med honom har definierat några spel som ständigt spelas på existensens verkstadsgolv.
Syftet är hela tiden att smidifiera umgänget människor emellan, så att livet blir åtminstone rimligt drägligt och man undviker de värsta kontroverserna. Det handlar alltså om en sorts rollspel. Här finner vi sådana spel som "Nu Har Jag Dig Fast, Ditt Kräk", "Kirurg" och "Varför Gör Du Inte - Jo, Men." Berne hade till syfte att identifiera tråkiga situationer som han sedan kunde ge som Aha-upplevelser till sina patienter, så att de kunde bryta sina mönster och finna nya perspektiv.
Ett av de roligaste spelen som han beskriver är ÄDIG (Är Det Inte Gräsligt), vilket går ut på att minst två personer ondgör sig över saker som antingen ligger utanför deras kontroll, som de inte har att göra med, eller som de inte riktigt kan greppa eftersom de ännu inte inträffat.
Två exempel ur boken;
- Hörde du om Flossie Murgatroyds hysterektomi?
- Ja, är det inte gräsligt!
- Visste du att Flossie Murgatroyd aldrig har läst Rilke?
- Det menar du inte. Så gräsligt!
I många år har jag skrattat gott åt Bernes beskrivningar, även om hans idéer nuförtiden säkert har ersatts av annat tänkande på området. På 33 år hinner ju mycket förändras.
Men kanske inte så mycket som man tror. I torsdags råkade jag nämligen sitta mitt i ett gäng social-demokratiska kompisar, som småsurade över den sistlidna valförlusten. Själv har jag en viss distans, eftersom jag länge tyckt att det är dags att avpolitisera det offentliga rummet och istället låta Riktiga Människor leva sina egna liv utan inblandning av sociala/ideologiska ingenjörer.
Orden föll inte exakt som nedan anges, men andemeningen var precis densamma som i Bernes ÄDIG;
- Nu kommer borgarna att hoppa och stampa på de fattiga och svaga, för att sedan dansa på deras
gravar.
- Ja, är det inte gräsligt!
Där ser man, rollspelen upprepar sig.
Boken handlar om s.k Transaktionsanalys, vilket är en benämning på iakttagelser av hur vi människor samverkar med varann i vardagliga situationer. Utgångspunkten är Eric Bernes patienter som tillsammans med honom har definierat några spel som ständigt spelas på existensens verkstadsgolv.
Syftet är hela tiden att smidifiera umgänget människor emellan, så att livet blir åtminstone rimligt drägligt och man undviker de värsta kontroverserna. Det handlar alltså om en sorts rollspel. Här finner vi sådana spel som "Nu Har Jag Dig Fast, Ditt Kräk", "Kirurg" och "Varför Gör Du Inte - Jo, Men." Berne hade till syfte att identifiera tråkiga situationer som han sedan kunde ge som Aha-upplevelser till sina patienter, så att de kunde bryta sina mönster och finna nya perspektiv.
Ett av de roligaste spelen som han beskriver är ÄDIG (Är Det Inte Gräsligt), vilket går ut på att minst två personer ondgör sig över saker som antingen ligger utanför deras kontroll, som de inte har att göra med, eller som de inte riktigt kan greppa eftersom de ännu inte inträffat.
Två exempel ur boken;
- Hörde du om Flossie Murgatroyds hysterektomi?
- Ja, är det inte gräsligt!
- Visste du att Flossie Murgatroyd aldrig har läst Rilke?
- Det menar du inte. Så gräsligt!
I många år har jag skrattat gott åt Bernes beskrivningar, även om hans idéer nuförtiden säkert har ersatts av annat tänkande på området. På 33 år hinner ju mycket förändras.
Men kanske inte så mycket som man tror. I torsdags råkade jag nämligen sitta mitt i ett gäng social-demokratiska kompisar, som småsurade över den sistlidna valförlusten. Själv har jag en viss distans, eftersom jag länge tyckt att det är dags att avpolitisera det offentliga rummet och istället låta Riktiga Människor leva sina egna liv utan inblandning av sociala/ideologiska ingenjörer.
Orden föll inte exakt som nedan anges, men andemeningen var precis densamma som i Bernes ÄDIG;
- Nu kommer borgarna att hoppa och stampa på de fattiga och svaga, för att sedan dansa på deras
gravar.
- Ja, är det inte gräsligt!
Där ser man, rollspelen upprepar sig.
Kommentarer
Trackback
