Lycka är att snylta.
Att Lycka är att snylta vill jag gärna framhäva. Men man måste förstås välja vem man snyltar på. Det går ju inte att åka snålskjuts på vem som helst.
Fattiga människor i nedgångna bostadsområden kan man inte snylta på. Det vore omoraliskt. Och rika människor i rika bostadsområden kan man inte heller snylta på, för dom har sett till att det inte går att göra.
Däremot kan man snylta på sin arbetsgivare. Det har jag gjort, för där blir man ju i alla fall blåst på det mervärde man dagligen producerar. Så någon liten hämnd får man väl ta.
Fast den är diskret, måste jag erkänna. Det faktum att jag idag gjorde fem kopior i A3-format på arbets-givarens maskin får nog betecknas som snylt, även om tilltaget också kan förstås som "omedveten kultursponsring". Åtminstone från arbetsgivarens sida sett.
Komme detta i dagen, så tror jag inte att man skulle kasta Faeces på mig från arbetsgivarhåll. Snarare tvärtom, eftersom man skulle upptäcka att jag ägnat mig åt en historisk välgärning.
Jag har nämligen, i smyg, förstorat några kvartersuppmätningar på Södermalm från 1674. Syftet är att förtydliga dem och inkorporera dem i en berättelse om Södermalm från åren 1675-1676.
Vill arbetsgivaren ha betalt för detta, så är jag inte avig. Jag pyntar gärna för 5 st papper i A3-format. Vad kan det bli, max 10 spänn?
Snacka om att lyckligt snylt kan vara kultursponsring!
Fattiga människor i nedgångna bostadsområden kan man inte snylta på. Det vore omoraliskt. Och rika människor i rika bostadsområden kan man inte heller snylta på, för dom har sett till att det inte går att göra.
Däremot kan man snylta på sin arbetsgivare. Det har jag gjort, för där blir man ju i alla fall blåst på det mervärde man dagligen producerar. Så någon liten hämnd får man väl ta.
Fast den är diskret, måste jag erkänna. Det faktum att jag idag gjorde fem kopior i A3-format på arbets-givarens maskin får nog betecknas som snylt, även om tilltaget också kan förstås som "omedveten kultursponsring". Åtminstone från arbetsgivarens sida sett.
Komme detta i dagen, så tror jag inte att man skulle kasta Faeces på mig från arbetsgivarhåll. Snarare tvärtom, eftersom man skulle upptäcka att jag ägnat mig åt en historisk välgärning.
Jag har nämligen, i smyg, förstorat några kvartersuppmätningar på Södermalm från 1674. Syftet är att förtydliga dem och inkorporera dem i en berättelse om Södermalm från åren 1675-1676.
Vill arbetsgivaren ha betalt för detta, så är jag inte avig. Jag pyntar gärna för 5 st papper i A3-format. Vad kan det bli, max 10 spänn?
Snacka om att lyckligt snylt kan vara kultursponsring!
Kommentarer
Trackback
