KERBEROS

Det händer att somliga av oss vaknar upp en torsdagsmorgon innan julafton, tassar ut i badrummet, glanar oss i trymån och noterar, med viss förskräckelse, att frisyren antyder att REM-sömnen tillbringats i dirigentpulpeten till något tretimmars av Wagner.

Jisses alltså! Vartenda fjun på hjässan stod åt sitt eget håll. Några tag med hårborsten resulterade bara i att jag såg ut som en glad, men sömnig, vattenbuffel. Och dom brukar i allmänhet se rätt sura ut, som om PH-värdet låg någonstans kring klövarna.

Det var alltså dags att bege sig till den libanesiska frisörfamiljen i Götgatsbacken där jag vanligen låter lockarna falla. -Hur vill du ha det? frågade killen där. -Ja, med det här fjunet duger det nog bara med en fem-millimeters snagg! svarade jag.

Sagt och gjort. Efter väl förrättat värv, vilket också inkluderade ögonbryn och öron, visade han mig resul-tatet i en sån där spegel som frisörer har. Jag blev mycket nöjd. Och då sa han: - Ja, nu ser du mycket bättre ut än när du kom hit. Systersonen Christoffer och jag blev plötsligt porträttlika till frisyren, även om jag har mer pondus kring midjan än han.

 Ibland undrar jag vad det är för nytta med hår. Det har på senare år hänt att jag ställt mig frågan: - Varför odla det på huvudet som växer vilt i arslet? Vilket får mig att tänka på nyårsafton för några år sen, när kompisen Marie, under pågående middag å restaurang, plötsligt ställde sig upp och ursäktade sig eftersom hon skulle ut till damrummet och "raka skinkorna".

Hur det nu kan vara med dessa saker, tar jag mig friheten att tillvita alla läsare av min blogg ett Gott Nytt År (och kanske också ett kort nytt hår).