KERBEROS

Eftersom det är alldeles för lite poesi i vardagen presenteras härmed en dikt för att åtgärda  bristen. Det är en halvfranska i sonettform som hyllar purjolöken, den främsta bland lökar. Den litteraturvetenskapligt be- vandrade noterar genast att dikten kan hänföras till den skola inom lyriken som brukar kallas "postdilet-tantisk neopekoralism", dvs det pretentiösa rimsmideriet.  Icke desto mindre...

 

                                        Pure Joie

                       O purjolök, pure joie, lyckan absolut!
                       Je ne vet ej vad som smakar bättre
                       quand i grytan je te plägar mettre
                       mais quelle fasa et horreur om tu es slut.

   

                      O ail, comme le smärta pinar mig akut
                       et j'écris une sista avskedslettre,
                       purjolök är grytans raison d'etre
                       sans lequel mig återstår blott snarans knut.

 

                       Alors, je springer vite till grönsaksdisken
                       languissant efter mitt mål: le poireau!
                       Att sättas ut ne pas je veux för risken

 

                       att le purjolöken utan plötsligt stå,
                       som också går trés bien avec le fisken,
                       un légume man bara inte doit försmå!