En nubbedikt.

Eftersom min sångröst inte är så bra har jag sällan sjungit nubbevisor. Och de gånger jag har gjort det har övriga gäster plötsligt fått brått till andra engagemang. Därför skriver jag hellre nubbedikter och reciterar dem vid t.ex. kräftskivor. Som det ju snart är dags för de sistnämnda kanske följande dikt kan rädda andra med lika usel sångröst som jag.

 

Hör nyktergalen kvittra

högt uppe på sin gren,

med toner visa, vittra,

släng på den en sten.

 

Riv ned dess trista bo,

av trädet gör en stubbe,

stampa på det med din sko

för den vill neka oss vår nubbe. 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0