Abborrar.

I morgon ska jag hälsa på hos goda vänner som har ett ställe ute i Stockholms skärgård.  Att ha kompisar som har pörten ute på bystan tror jag är bättre än att äga ett ställe själv. Då slipper man allt det där formella, fastighetsskatt, transporter, vinteromsorg, böka-i-trädgården och så vidare. Och så är man inte låst vid ett enda ställe.

 

Fast man måste se till att man har kompisar som har sommarställen på olika öar. Då kan man nämligen köra en mini-odyssé och vara lika välkommen överallt, utan att därför stanna längre än högst över en helg. Minerna blir ju lite dystra hos värdfolket om man slår ned bopålarna på deras lott under hela semestern.

 

Och så kan man ta med sig en låda vin eller så. Kanske hugga lite ved för att symboliskt göra rätt för sig. Men det bästa av allt i skärgården, är att ta med sig fiskespöt och lyckas dra upp några fina abborrar att steka till lunch. Då blir alla glada och tror att man är en hejare på fiske, vilket medför att man blir inbjuden än en gång. Fast bara över en helg eller möjligen ända till måndag.

 

Som sagt, tockna däringa semesterställen ska man inte äga själv, utan ha vänner som äger. Det finns bara fördelar med det: dom som vill äga såna ställen får det; vi som inte vill slipper; värdparet får skryta ohämmat om sitt fina ställe; man får träffa gamla vänner på ett informellt sätt; man får sig en rejäl tur utanför Katarina norra församling; man behöver inte ta ansvar för stället; man behöver inte betala mer än resan kostar; och - sist, men inte minst - man får stå på en klipphäll en hel eftermiddag och kasta efter abborrar.

 

Får man inga abborrar så är ju det tråkigt. Men fångar man några så kan man skrävla ordentligt vid middagen och då skrattar alla bara ändå.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0