Postdilettantisk neopekoralism
Eftersom det är alldeles för lite poesi i vardagen presenteras härmed en dikt för att åtgärda bristen. Det är en halvfranska i sonettform avsedd att hylla purjolöken, den främsta bland lökar. Stilmässigt hör den hemma i den skola inom lyriken som brukar kallas den postdilettantiska neopekoralismen, dvs det pretentiösa rimsmideriet.
Pure Joie
O purjolök, pure joie, lyckan absolut!
Je ne vet ej vad som smakar bättre
quand i grytan je te plägar mettre
mais quelle fasa et horreur om tu es slut.
O ail, comme le smärta pinar mig akut
et j'écris une sista avskedslettre;
purjolök är grytans raison d'etre
sans lequel mig återstår blott snarans knut.
Alors, je springer vite till grönsaksdisken
languissant efter mitt mål, le poireau!
Att sättas ut ne pas je veux för risken
att le purjolöken utan plötsligt stå,
som också går trés bien avec le fisken,
un légume man bara inte doit försmå.
O purjolök, pure joie, lyckan absolut!
Je ne vet ej vad som smakar bättre
quand i grytan je te plägar mettre
mais quelle fasa et horreur om tu es slut.
O ail, comme le smärta pinar mig akut
et j'écris une sista avskedslettre;
purjolök är grytans raison d'etre
sans lequel mig återstår blott snarans knut.
Alors, je springer vite till grönsaksdisken
languissant efter mitt mål, le poireau!
Att sättas ut ne pas je veux för risken
att le purjolöken utan plötsligt stå,
som också går trés bien avec le fisken,
un légume man bara inte doit försmå.
Kommentarer
Trackback
