KERBEROS

MoseWebben (MW) erfar, ifrån vanligtvis välunderrättade källor, att en tjock person, med dito hustru, från grannlandet Sverige, ärnar ansöka om deltidsasyl i Folkrepubliken Mosebacke. Resten av tiden påstås de residera i ett nesligt pörte i Sörmland (en del av grannlandet, [övers.anm]).

Såvitt MW fått sig berättat handlar det om ett f.d. HH (Högsta Höns), vars hustru kränger droger i grannlandet, som nu ämnar deltidsbosätta sig å Urvädersgränd 11.

Folkrepubliken Mosebackes t.f. immigrationsminister, Fidel Himmler, anser, i en medelsvår ukas, att det är för tidigt att kommentera frågan; - Vi har ju inte ens hunnit kolla upp hans förflutna ännu, säger han, så vi vet inte riktigt vad det är för en jeppe.

MosebackeDemokraternas (MD) representant i den mosebaskiska duman (förvånansvärt nog invald ditstädes) är dock säker på sin sak: - Hit vill vi inte ha en massa konstiga svenskar. Speciellt inte om de är f.d. Högsta Höns, då kläcker de bara ur sig bevingade ord så att fjädrarna ryker!

Mosebacke Immigrationsbureau, femte sektionen, MI5, som handlägger ärendet, låter genom sin chef Q meddela att frågan är öppen tills den stängs. På enträgen förfrågan säger Q: - Vi kan inte göra något förrän vi fått en ansökan från Göran. Äh...va...sa jag för mycket nu?

Folkrepubliken Mosebackes ständige ordförande, Fidel Pärlemo, har inte kunnat nås för en kommentar, emedan han befinner sig på ett spa i grannlandet. Han lär därvid ta sig ett Rosenbad, sägs det.

Härom dagen presterade en av Radio Vinyl 107:s morgonblabbare, Jonas heter han visst, en grej som jag tror att många av oss nog skulle behöva.

Uttrycket var "intellektuellt lavemang", som han menade att kanalen består lyssnarna med.

Ja, varför inte. Med tanke på allt det jag läser på jobbet, i min egenskap av presslektör, och det jag hör annorstädes, så vete fasen om han inte har rätt.

Nog vore det till båtnad för alla om både den lokala och den övergripande intellektuella konstipationen upphörde. Varför vara så låst i ett tänkesätt? Inte minst politiskt. Det finns ju hur mycket variation som helst!

Jag tror att det vore en god mentalhygieniskt åtgärd att ibland tänka på katrinplommon, vetekli och Purex. Det skulle nog rensa tankarna.

Som varande professionell tidningsläsare stöter jag inte sällan på insändare och debattartiklar som menar att homosexuella par inte ska få adoptera. Som grund för detta anför man vanligen det traditionella kärnfamiljsidealet.

Jag vet inte om jag håller med. Numera finns ju kärnfamiljen i många olika former; sambo, särbo, delsbo, mambo och bimbo. (Det sistnämnda är när man bor ihop med en kvinnlig dokusåpadeltagare.)

Men det tyngsta argumentet som anförs är "omsorgen om barnet". Jojo, skulle man följa det argumentet fullt ut, så skulle man nog tvingas förbjuda skilsmässor, midsommaraftnar (med dess gräsliga, och för barnen traumatiserande, lekar) samt en rad andra mindre lyckade familjetraditioner.

Nej, jag tror inte att barnen blir trakasserade i skolan för att dom har två morsor eller två farsor. Tvärtom tror jag att åtminstone förskolebarn skulle få en stärkt ställning av det.

Tänk bara när de sitter i sandlådan - bland hinkar, spadar, mobiltelefoner och bärbara datorer - och käbblar. Då kan ungen med två farsor säga: - Hahahaaa! Mina farsor kan spöa din farsa som ingenting! Fick du såru teg, va.

Och när glina blivit lite äldre kan dessa ansvarskännande adoptivföräldrar ge sig ut på nattvandringar under rubriken "Morsor och morsor & farsor och farsor på stan". Dubbelbemanningen (och bekvinningen) gör att färre ungar råkar illa ut.

En ren vinst för samhället, alltså, att låta homosexuella få adoptera.

Så länge jag kan minnas, dvs sen 60-talet, har det ansetts fint att ha åsikter om allt och alla. Man tar ställning i tid och otid om även det mest triviala. Och helst ska man också på ett mer eller mindre aggressivt sätt ge dem tilkänna. Allra helst om man saknar bildning, bakgrund och erfarenhet på det område det gäller.

Nu har jag ruttnat på det där, eftersom det har genererat hela bataljoner av självgoda besser-wissrar som bara ägnar sig åt munväder, såväl medialt som lokalt. I min egenskap av gammal totalvägrare vad gäller värnplikten, har jag nu därför kommit att bli åsiktsvägrare.

Om någon frågar hur borgarna kommer att bli som regering, så svarar jag: - Det skiter jag i! Det kommer att visa sig.

Vill någon veta vad jag tycker om dokusåpadeltagare så ser jag bara frågande ut. Jag kan lugnt säga att jag inte förlorar någon sömn över vem som vinner "Idol". Och bonde-söker-fru-möget klarar jag mig utan. Jag har inte sett skiten, vill inte se den och har därför ingen åsikt om den.

Jag ger också fullständigt fan i om olika TV-kanaler är bra eller dåliga, eftersom jag har tillgång till 15 stycken och alltid kan byta. Eller läsa en bok. Eller spela gitarr. Eller skriva en dikt. Eller nåt.

Vad presidenterna Bush och Putin hittar på struntar jag fullständigt i. Jag är ärligen ointresserad av deras småaktiga förehavanden. Och undrar någon vad jag tycker i Palestinafrågan, så är mitt svar: - De där idioterna har slagit ihjäl varann så länge jag kan minnas, så nu bryr jag mig inte längre. "Fredsprocess", my ass!

Jag ger också fan i att profilera mig i globala frågor. Växthuseffekten är mig egal, den kan lika gärna vara en naturlig svängning i klimatet - ungefär som den som dödade alla dinosaurier. Inget finns bevisat, och det som finns bevisat finns också motbevisat.

Inte heller kan jag tänka mig att ta ställning till alkoholskatters höjande eller sänkande - vem bryr sig? Eller om det ska vara lag på att ha cykelhjälm. Eller om det ska vara löneavdrag för rökpauser. Eller om det ska vara fri jakt i norrland på vargar som river renar. Eller om sportprogramledaren NN är en pratkvarn.

Jag skiter fullständigt i sånt där!

Dessutom ger jag sjutton i om Beatles eller Rolling Stones var den bästa 60-talsgruppen. Jag ger också fan i både år och datum när deras skivor först släpptes i Sverige. Det är helt ointressant!

Alla de krystade och tillkämpade ställningstaganden som man tvingas till är triviala. Det enda viktiga är att lära känna sig själv, så att man kan börja lära känna andra. Det är först då som fördomarna försvinner.

Eller som Cicero uttryckte det: - Nosce te ipsum! (Känn dig själv), en devis som lär ha funnits inskriven i Apollotemplet i Delfi.

I dagarna är det dags för den urgamla svenska traditionen med Halloween. Då ska man klä ut sig till allsköns konstigheter, dricka irländsk öl och vigga snask av grannar och andra oskyldiga.

Ja, jag vet inte. När jag var liten skedde detta kring påsken och då var det bara tjejer som fick klä ut sig och få allt snask. Vi snorhyvlar fick sitta och sukta om vi inte lyckades hänga med på ett hörn under räderna.

Nej, Halloween är en importerad tradition som inte är så lyckad för andra än parafernalienasarna. Dessutom verkar den vara lite på nergång.

Jag tycker istället att det är dags att återuppväcka gamla fina svenska traditioner, som t.ex. midvinterblotet. Då offrade man kungen för att nästa års skörd skulle bli bättre.

Men det är att ta i, det är ju lite sparsamt med kungar. Som varande anarko-monarkist tycker jag det vore slöseri att offra honom en gång om året. Ingen bra grej. Taskig publicitet, dessutom.

Däremot kan jag tänka mig en modifierad version av blotet. Man utökar helt enkelt rekryteringsbasen för dem som det skas blotas med. Det skulle då inkludera Skandia-chefer, SSU-bossar, f.d. handels- och kulturministrar, UD-tjänstemän som har noll koll på sina mobilsamtal samt en stor skara andra som varit tillräckligt oskickliga i sina gebit för att få fabulösa avgångsvederlag.

Säg så här; Kungar är det tunnsått med, men det finns hela bataljoner av andra fadäser att ta av.