Platt-TV på 32 tum
Nyligen lättades det på lädret och inköptes en 32 tums platt-TV, med tillhörande DVD-apparat, att ha hemma i grytet. Det blev en bioduk å en tredjedel av pörtets femte bokhylla.
Det märkliga med sådana elektroniska tingestar är, att ju större bildyta desto fler fotbollsmatcher tittar man på. Trots en total brist på intresse för fotboll.
Nu visade det sig vara en landskamp Sverige-Chile, så då måste det åtminstone gluttas under den första halvleken. Resultatet blev märkligt, åtminstone vad den tänkte reportern beträffar;
"Ljungberg skickade en brant stickboll till Zlatan, som nosade en stund på lädret för att sedan förpassa den till Henke. Denne tråcklade omkring en stund innan han fann Ljungbergs kallingar att placera den i. Ljungberg passade vidare till Svensson, som utbad sig om respit innan han tvärvände vid det Chilenska målet. Nätkänning hägrade i fjärran, men en chilensk back punkterade sockerdrömmarna och man fick vända halvsulorna i vädret. Lucic språngade spänstigt och försökte fota iväg en retur, men hans nådatid var ute och det blev chilensk frispark. Källström försökte skyffla upp en lyra, chilenarna stod frågande och bollen gick helt enkelt till hörna. Eller om det var till icing. I vilket fall passade de blågule på att rota omkring i gräset som ystra vildgaltar. Och resultatet lät inte vänta på sig; Henke dunkade in ett mål så att de chilenska fjädrarna rykte. Sedan kom de på led och tafsade på bollen; Hedman, Jonsson, Ellmander och Rosenberg. Alla var de där för att med åtminstone en tå försöka nafsa på läderkulan. Då kontrade chilenarna och vände det svenska försvaret upp och ned som en plättlagg. Ett surt returmål klafsade sig fast i den svenska burens bakre vägg. En utredning kommer att tillsättas."
Ja, sådär kan det låta när en fotbollsokunnig köper en jätte-TV och försöker hänga med. Kanske att jag håller mig till Akira Kurosawa och Andreij Tarkovskij istället. För med dom är det ju lättare att följa med i och förstå handlingen.
Det märkliga med sådana elektroniska tingestar är, att ju större bildyta desto fler fotbollsmatcher tittar man på. Trots en total brist på intresse för fotboll.
Nu visade det sig vara en landskamp Sverige-Chile, så då måste det åtminstone gluttas under den första halvleken. Resultatet blev märkligt, åtminstone vad den tänkte reportern beträffar;
"Ljungberg skickade en brant stickboll till Zlatan, som nosade en stund på lädret för att sedan förpassa den till Henke. Denne tråcklade omkring en stund innan han fann Ljungbergs kallingar att placera den i. Ljungberg passade vidare till Svensson, som utbad sig om respit innan han tvärvände vid det Chilenska målet. Nätkänning hägrade i fjärran, men en chilensk back punkterade sockerdrömmarna och man fick vända halvsulorna i vädret. Lucic språngade spänstigt och försökte fota iväg en retur, men hans nådatid var ute och det blev chilensk frispark. Källström försökte skyffla upp en lyra, chilenarna stod frågande och bollen gick helt enkelt till hörna. Eller om det var till icing. I vilket fall passade de blågule på att rota omkring i gräset som ystra vildgaltar. Och resultatet lät inte vänta på sig; Henke dunkade in ett mål så att de chilenska fjädrarna rykte. Sedan kom de på led och tafsade på bollen; Hedman, Jonsson, Ellmander och Rosenberg. Alla var de där för att med åtminstone en tå försöka nafsa på läderkulan. Då kontrade chilenarna och vände det svenska försvaret upp och ned som en plättlagg. Ett surt returmål klafsade sig fast i den svenska burens bakre vägg. En utredning kommer att tillsättas."
Ja, sådär kan det låta när en fotbollsokunnig köper en jätte-TV och försöker hänga med. Kanske att jag håller mig till Akira Kurosawa och Andreij Tarkovskij istället. För med dom är det ju lättare att följa med i och förstå handlingen.
Kommentarer
Trackback
