Magnus på bättringsvägen!
Under utövande av det traditionella torsdagslösandet av Allers A-korsord på Känt Ställe, anfäktades Magnus, lika plötsligt som oväntat, av någon form av hjärtåkomma. Mitt i en mening avbröt han sig och sa Oj! Aj! varefter han föll ihop. Stor kalabalik inträdde.
Känt Ställes ägare ringde genast 112 och skickade ut sin gosseson Erik – tillförordnad bartender – på Folkungagatan för att lotsa nödhjälpen rätt. Utkommen på gatan ser Erik en läkarbil komma åkande, uppenbarligen inte under utryckning. Han rusar då ut mitt i stritan och stoppar handgripligen densamma (läkarbilen alltså, inte stritan).
Bara någon minut efter att Magnus blivit dålig är således kompetent personal på plats och sätter in allt de har. De tillkallade förstärkning och höll sedan på i c:a 20 minuter, komplett med defibrillator och allsköns annan parafernalia, och sedan kom en ambulans och körde – under ivrigt tutande och med blinkande blåljus – iväg med honom och hans särbo till SöS. Därstädes både sövde och kylde man ned honom. Det är tydligen kutym att man gör så vid hjärtåkommor, har jag fått mig berättat.
Under helgen tinade man upp och väckte honom, och i dag (måndag 28/9) kom hans särbo till Känt Ställe och berättade att han ringt henne på morgonen. Visserligen rätt omtöcknad av allt han fått för att bli sövd, men ändock något på bättringsvägen.
Det återstår förstås en hel del återhämtning och rehabilitering. Och man får vara försiktig så att han inte blir upphetsad i onödan. Alltså är sådana gamla fina kulturtidskrifter som Piff, Raff och Cocktail uteslutna. I beaktande av hans bilistiska intresse, måste man också undanhålla honom vissa andra publikationer – till exempel ”Allt om SAAB”. I sammanhanget kan de ses som ”skadligt upp-hetsande”, som det förr i tiden hette i Biografbyråns riktlinjer.
Hur som helst; det var en skärrande upplevelse att bevittna det hastiga sjukdomsförloppet och be-handlandet därav. Åtminstone jag var på gränsen till att förorena mina benkläder. Men samtidigt var det en betryggande upplevelse att se hur den extremt kompetenta ambulanspersonalen gick till väga. Där var det rakt-på-sak och inget nonsens.
Vi chockade åskådare kan naturligtvis inte låta bli att fundera över hur det hade gått om han varit ensam hemma. Sensmoralen blir därför: Gå ofta ut och drick bira med polarna!
Må Magnus återkomst ske snarast för att torsdagarna nite skall bli sig orden och bokstäverna fattiga.
Och jag höjer mitt glas för ambulansmänniskorna, inte bara som kom till "känt ställe", utan även annorstädes som gör ett suveränt helhjärtat jobb i vårt samhälle.
Ja, käre Lars och alla andra kamrater i föreningen "Demensa Rotunda" - vad skall man säga. Jag blir rörd på riktigt allvar!
Åter på banan igen, nu med inopererad assistans i form av en pacemaker, om detta mot förmodan skulle inträffa igen. Vilket jag nu förvisso föranstaltar åtgärder emot: cirkelformade saker som hamburgare, pizzor och Marlboros är för evigt förpassade ur min kostcirkel. De runda orden och det runda bordet hoppas jag kunna behålla i mitt liv, dock får väl mängden Hof ransoneras för hälsans skull.
Jag blev rörd över era tankar och kramar i torsdags när jag gjorde ett kort återbesök. Kändes som om cirkeln behövde slutas efter en vecka i limbo. Och jag dyker säkert upp igen, er vill man ju inte vara utan!
Med värme
/Magnus
