Oavbiten sytråd.
Det halvårliga besöket hos tandläkaren emotsågs med viss förskräckelse. Främst på ekonomiska grunder, eftersom den nitiske gaddsmeden alltid brukar hitta något dyrt att åtgärda.
Döm om min förvåning när han denna gång krafsade omkring med något vasst bland molarerna, utan att behöva skrapa, hacka, borra och fylla. Istället sa han - Det här ser rätt bra ut. Jag fick till och med en liten pluspoäng för att ha slutat snusa förra året.
Emellertid korrugerade han sitt änne och undrade hur det stod till med rökningen. - Jo tack, sa jag, den fortsätter som förut. Men numera röker jag bara vegetariska cigaretter; fettsnåla, fiberrika och med lågt GI-värde.
Han blev inte ett dugg imponerad. Istället fick jag mig till livs en föreläsning om sambandet mellan gasös tobak och tandlossning. Dessutom med en kort passus om när han gick på Tandläkarhögskolan och det på anatomilektionerna skulle dissekeras "preparat". Med de sistnämnda avsågs kroppar som användes som läromedel. - Man kunde direkt se vilka som varit rökare, sa han. Sen gick han in på såna detaljer som jag inte tänker gå in på här. Varde nog sagt att en valfri böckling vid en jämförelse framstår som nyfångad.
Sen berättade han att jag har gula tänder. Men det är inget nytt, det visste jag redan efter att under många år dagligen ha glanat mig i badrumstrymån vid 05:30-tiden. Vid den tiden är för övrigt det mesta lite gult. Vad jag inte visste var att nikotinet går in i gaddarna och färgar dem gula inifrån. Ungefär som när storrökare får gula fingrar. Skillnaden är att huden på fingrarna skavs av och växer ut efter hand, vilket inte sker med gaddarna. Är dom en gång nikotingula så förblir dom det. Visserligen går det att åtgärda, men det är ofantligt dyrt.
Nåväl, han rensade bort tandsten och nikotinbeläggning och beslutade enhälligt att min tandstatus hädanefter bara påkallar ett årligt besök, i motsats till det hittills halvårliga. Dock var det en villkorlig dom, eftersom jag halvårsvis måste besöka en tandhygienist. Lämpligt nog placerad i rummet bredvid hans behandlingsrum. Det gäller att hålla nepotismen inom familjen.
Och så fick jag mig en varning: - Du har gamla sprickor i vissa tänder, så hädanefter får du inte bita av sytråd eller metrev för då kan det gå illa. Och inget finskt knäckebröd!
Jag lovade dyrt och heligt att inte ägna mig åt sådant ofog och slank ut till sköterskan som höll på att färdigställa dagens nota. Trots att jag suttit och gapat i drygt 15 minuter, kunde jag nu blott gapa när hon lämnade över den: bara 673 spänn! Det måste vara bland det billigaste jag varit med om i tandvårds-branschen nånsin!
Snabbt plockade jag fram plastkortet och pröjsade. Sköterskan sken upp och lade fram två knutna nävar på disken; - Duktig pojke, sa hon och öppnade den ena i vilken en liten tandkrämstub låg. - Och så Glad Påsk, sa hon sen och öppnade den andra där två små påskägg av choklad återfanns.
Chokladbitarna mumsade jag i mig på vägen till tunnelbanan, men sytråden är, och förblir, oavbiten.
Döm om min förvåning när han denna gång krafsade omkring med något vasst bland molarerna, utan att behöva skrapa, hacka, borra och fylla. Istället sa han - Det här ser rätt bra ut. Jag fick till och med en liten pluspoäng för att ha slutat snusa förra året.
Emellertid korrugerade han sitt änne och undrade hur det stod till med rökningen. - Jo tack, sa jag, den fortsätter som förut. Men numera röker jag bara vegetariska cigaretter; fettsnåla, fiberrika och med lågt GI-värde.
Han blev inte ett dugg imponerad. Istället fick jag mig till livs en föreläsning om sambandet mellan gasös tobak och tandlossning. Dessutom med en kort passus om när han gick på Tandläkarhögskolan och det på anatomilektionerna skulle dissekeras "preparat". Med de sistnämnda avsågs kroppar som användes som läromedel. - Man kunde direkt se vilka som varit rökare, sa han. Sen gick han in på såna detaljer som jag inte tänker gå in på här. Varde nog sagt att en valfri böckling vid en jämförelse framstår som nyfångad.
Sen berättade han att jag har gula tänder. Men det är inget nytt, det visste jag redan efter att under många år dagligen ha glanat mig i badrumstrymån vid 05:30-tiden. Vid den tiden är för övrigt det mesta lite gult. Vad jag inte visste var att nikotinet går in i gaddarna och färgar dem gula inifrån. Ungefär som när storrökare får gula fingrar. Skillnaden är att huden på fingrarna skavs av och växer ut efter hand, vilket inte sker med gaddarna. Är dom en gång nikotingula så förblir dom det. Visserligen går det att åtgärda, men det är ofantligt dyrt.
Nåväl, han rensade bort tandsten och nikotinbeläggning och beslutade enhälligt att min tandstatus hädanefter bara påkallar ett årligt besök, i motsats till det hittills halvårliga. Dock var det en villkorlig dom, eftersom jag halvårsvis måste besöka en tandhygienist. Lämpligt nog placerad i rummet bredvid hans behandlingsrum. Det gäller att hålla nepotismen inom familjen.
Och så fick jag mig en varning: - Du har gamla sprickor i vissa tänder, så hädanefter får du inte bita av sytråd eller metrev för då kan det gå illa. Och inget finskt knäckebröd!
Jag lovade dyrt och heligt att inte ägna mig åt sådant ofog och slank ut till sköterskan som höll på att färdigställa dagens nota. Trots att jag suttit och gapat i drygt 15 minuter, kunde jag nu blott gapa när hon lämnade över den: bara 673 spänn! Det måste vara bland det billigaste jag varit med om i tandvårds-branschen nånsin!
Snabbt plockade jag fram plastkortet och pröjsade. Sköterskan sken upp och lade fram två knutna nävar på disken; - Duktig pojke, sa hon och öppnade den ena i vilken en liten tandkrämstub låg. - Och så Glad Påsk, sa hon sen och öppnade den andra där två små påskägg av choklad återfanns.
Chokladbitarna mumsade jag i mig på vägen till tunnelbanan, men sytråden är, och förblir, oavbiten.
Kommentarer
Trackback
