KERBEROS

Ibland är det så tråkigt på jobbet att jag längtar efter passionen. Men det är långt kvar till den, så jag får fortsätta läsa om kommunala trätor och hembygdsgårdars loppmarknader till förmån för behjärtansvärda ändamål. Som till exempel snöskor till Sudan eller kål till Bryssel.

Med dagens arbetsmarknad får jag väl vara glad att jag har ett jobb, istället för att vara passionerad. Jag läser också om många som blir förtidspassionerade, inte minst ungdomar. Men då får man bara 64% istället för full passion. Och med tanke på hur intensiva ungdomar kan vara blir ju inte det så bra.

Det finns också dom som är sjukpassionerade, eller om det var sjukt passionerade, som torde innebära något i stil med att hysa åtrå till sin nästas åsna. Vilket inte bara är sjukt, utan också straffbart.

Förr fanns det något som hette Allmän Tilläggspassion, dvs ett tillskott avsett för dom som inte var fullt så hängivna. Kanske att de blev lite mer entusiastiska av det.

Numera har vi Premiepassion, som jag inte riktigt begripit hur det fungerar. I vilket fall ska man placera passionsmedlen i olika fonder och sedan hoppas på att de ska växa till sig. Själv har jag valt de följande: Autreaux (fransk), Elan & Liedelse (tysk), Vurm und Drang (också tysk), Oratorium (italiensk) samt den svenska Lusta & Glöd.

Gärna en guldklocka, men först en rejäl passion!