KERBEROS

På måndag har jag all anledning att lyssna till The Doors låt  "Summer's almost gone" som finns på deras platta "Waiting for the sun" från 1968.

Då är det nämligen dags att återigen ta plats på galärbänken och harva igenom 10-11 månader innan nästa sommar, med tillhörande semester, sticker fram sitt tryne från bakom Philip K. Dicks "The door into summer". (En lattjo sci-fi-bok från det tidiga 70-talet, i vilken en man och hans sockerdricksdrickande katt färdades fram och tillbaka i tiden).

Sommaren var bara delvis bra. Det har ju regnat en hel del, inte minst på min semester. Fast en ljuspunkt finns förstås; bara det senaste dygnet har risken för malignt melanom nära nog försvunnit. Och så lagade jag cykeln idag, det tog bara en kvart att byta innerslang.

Nu stunder hösten. Många tycker inte om den för att det blir mörkt och kallt och dystert. Men ingen tycks tänka på att vintersolståndet inträder redan den 21 december, vilket innebär att våren börjar den 22! Det finns alltså ingen anledning att grymta, för våren är snart här.

Och under mellantiden kan man sitta på Stads- och Riksarkivet och jaga häxor från 1670-talet. Sånt som knäppgökar av min kaliber gör. Det är roligt att läsa citat av vad de anklagade faktiskt har sagt, inte minst med tanke på de mustiga eder de använde när de skällde på varann; korfwknecht, hundswott och släpetufwa är bara några. Jag tänker inte berätta vad de betyder i modernt språkbruk.

För att överleva hösten och vintern gäller det bara att hitta en fritidssysselsättning som uppslukar all ens tid och koncentration. Och det har jag gjort. (Frånsett besöken på puben Puben, förstås).